Nyanlända som får hjälp till egen bostad

Projekt Bovärld har en målgrupp som på bland annat den här hemsidan benämns som "nyanlända" eller "anvisade". Vad betyder det egentligen? Får en person en egen bostad för att denne är nyanländ? I det här blogginlägget ska jag reda ut begreppen och förklara vilka som får hjälp till egen bostad.

Inom flyktingmottagning kopplat till bosättning brukar vi dela in människor i några olika kategorier. Dessa kategorier är: anläggningsboende (ABO), eget boende (EBO), kvotflyktingar (KVOT), anknytningar/familjeåterföreningar och ensamkommande barn (EKB). Migrationsverket har ytterligare indelningar, som ni kanske har hört talas om. Men de indelningarna har ingen betydelse för kommunerna och kommunernas ansvar för bostadsanskaffning.

Jag väljer att börja med kategoring; ensamkommande barn. Anledningen till det är att Sverige har en helt separat hantering för de barn som ansöker om asyl, men vars vårdnadshavare inte finns i landet. Migrationsverket anvisar barn omgående till kommunernas socialtjänster som gör ett omhändertagande enligt socialtjänstlagen. Socialtjänsten bedömer om barnen ska placeras i familjehem eller inom kommunens HVB-verksamhet. Barnen får alltså på så vis hjälp till ett boende dock ej en egen bostad. Det kan jämföras med andra barn som går i skolan och bor hemma hos sina föräldrar. Med tiden (och med stöd från socialtjänsten) så kommer barnen växa upp och få möjlighet att söka sin första egna bostad.

När vuxna och familjer anländer till Sverige för att ansöka om asyl så har de två val att göra, att antingen få hjälp med bosättning eller att ordna ett eget boende. De som väljer att ta emot statens hjälp blir de som vi kallar för anläggningsboende (ABO). De som väljer att hitta bostad på egen hand blir kanske inneboende hos någon eller hittar bostad på annat sätt. Personerna som blir ABO placeras på någon av Migrationsverkets boenden som exempelvis kan vara en lägenhet, ett vandrarhem eller ett annan större anläggning som hyrs av Migrationsverket. Personerna i ABO ingår i en boendekedja som slutar med en anvisning till en kommun den dag som personen/familjen fått ett uppehållstillstånd. För dessa personer är kommunerna skyldiga att hitta ett boende åt, i enlighet med lagen. Boendet bör vara permanent. Värt att notera är att om de personer som vid ansökan om asyl valde att bli ABO men sedan flyttar från sitt boende, betraktas då som EBO och förlorar sin rätt till bostad genom kommunerna.

Det finns ytterligare en grupp som får hjälp av kommunerna att få en egen bostad; kvotflyktingarna (KVOT). Personerna som tillhör denna kategori är utvalda av FN:s flyktingorgan, UNHCR, och har befunnit sig i något utav FN:s flyktingläger i världen. Dessa personer har FN bedömt måste få en vidarebosättning i ett annat land. Skälen till det kan vara många men grundar sig ofta i att någon behöver speciell läkarvård eller lever under särskilt hot. KVOT anvisas till Sveriges kommuner precis som ABO. Skillnaden är att KVOT tas emot av kommunen direkt vid inresa till landet. KVOT har alltså sina uppehållstillstånd klara redan då de startar sin resa mot Sverige.

Anknytningar/familjeåterföreningar är precis vad det låter som. Dessa personer har fått uppehållstillstånd i Sverige genom att de har en familjemedlem här och som har ett giltigt uppehållstillstånd. Med familjemedlem räknas den egna familjen make/maka och barn som inte har fyllt 18 år. För ensamkommande barn gäller föräldrar och syskon som inte har fyllt 18 år. Personer som reser in i landet som anknytningar omfattas inte av den lag som ger kommunerna ansvar för bostad. Skulle ett sådant behov ändå finnas så bedöms detta av socialtjänsten i den kommun där personen/familjen vill bo.

Sammanfattningsvis så är det alltså personer som tillhör ABO eller KVOT som omfattas av bosättningslagen. För Vårgårda kommuns del så handlar det om 22 personer som vi ska välkomna till egna bostäder under 2018. Övriga nyanlända kan också behöva samma hjälp, men bedöms då som alla andra medborgare av socialtjänsten och socialtjänstlagen.