Hela Vårgårda ska leva

I projekt Bovärld ingår att göra en mindre inventering av kollektivtrafiken i kommunen. Inventeringens syfte är att undersöka möjligheterna till etablering av nyanlända på landsbygden. Några slutsatser går ganska enkelt att dra vad gäller kommunens kollektivtrafik. Men hur vill vi egentligen ha det för att hela kommunen ska leva och för att alla ska kunna ta del av hur Sverige ser ut i dagsläget?

Svaren på frågan ovan kan förstås vara många och väldigt olika. Vårgårda kommun har endast en större tätort och merparten av bostäder i form av hyresrätter finns koncentrerat just där. Inte konstigt med tanke på att två av Sveriges största transportsträckor korsar Vårgårda; alltså E20 och västra stambanan.

I och med det så etableras också merparten av nyanlända i Vårgårda tätortsområde. Det finns förstås fler förklaringar än närheten till stora transportvägar, till att etablering underlättas i just Vårgårda tätort. Närheten till exempelvis vårdcentral, livsmedelsaffär och Komvux/SFI är skäl nog för att etablering underlättas där dessa platser finns koncentrerade. Men gör detta etablering utanför Vårgårda tätort omöjlig? Svaret är NEJ.

Flera kommuner i Sverige försöker sprida sitt mottagande till lands -och glesbygd och många lyckas bra med det. Förutsättningarna kan verka tuffa till en början men brukar lösa sig på ett bra sätt om det finns en tillfredställande kollektivtrafik och närhet till skola och förskola. Även i Vårgårda kommun har nyanlända bosatt sig på landsbygden, men dessa har nästan uteslutande varit självbosatta, alltså valt att bosätta sig där på egen hand.

I den inventering som projektet gjorde under augusti, blev en av slutsatserna att två områden utanför Vårgårda tätort har goda förutsättningar för etablering; Östadkulle och Hol. Nästa steg blir att hitta passande bostäder för etablering av nyanlända i dessa områden, vilket kommunen nu försöker göra.

Flertalet boende utanför Vårgårda tätort brukar vittna om hur lätt det är för nyanlända att etablera sig, och senare även integrera sig, på landsbygden. Många nyanlända upplever samma sak, att det är lätt att få kontakt med människor och hamna i olika sammanhang ute på landsbygden. Dagens samhällsvetare menar också att bristen på nyanlända och människor med utländsk bakgrund på landsbygden, är ett jämlikhetsproblem. Vissa barn (särskilt i lands -och glesbygd) växer upp utan att ha daglig kontakt med barn med utländsk bakgrund. Dagens befolkning i Sverige har en omfattande mångfald, och det kan ses som ojämlikt att vissa barn är mer förberedda på att möta ett sådant samhälle i jämförelse med andra barn.