Området består av ett odlingslandskap med välbevarade kyrkbyar som ger en god föreställning om bybebyggelsens sammanhållna karaktär före 1800- talets skiften.

Kyrkbyn i Ornunga med det omgivande kulturlandskapet representerar de små bygdeenklaver som med början under yngre brons- och järnålder växte fram i norra Sjuhäradsbygdens höglänta skogsmarker. Runt Ornunga gamla kyrka finns en bykärna med ålderdomlig bystruktur och längs åsbildningen ligger utskiftade gårdar av radbykaraktär. Den gamla kyrkan är uppförd av gråsten, förmodligen under 1200-talet. Enligt sägnen skall den ha byggts åt församlingen av två rika systrar på godset Sällerhög. Den ursprungligen öppna takstolen doldes vid denna tid ovan ett plant brädtak, vilket dekorerades med bibliska scener i en folklig variant av den äldre Läcköskolans renässansmåleri.

Under 1700-talet färdigställdes bland andra restaurationer en predikstol, altarring, bänkinredning och sakristia. Men kyrkans underhåll eftersattes under 1800-talet och när den nya kyrkan byggdes 1904 skadades den gamla i ett jordskalv. Det beslutades att kyrkan skulle rivas. För att rädda kyrkan bildades Svältornas fornminnesförening. Föreningen köpte kyrkan och lät restaurera den med visst ekonomiskt stöd från Svenska Turistföreningen.

I slutet av 1960-talet inköptes gården Kyrkebol vid kyrkan med ekonomisk hjälp av Vårgårda kommun. Manbyggnaden där blev nytt museum.