Äne by är socknens äldsta och här finns kontinuitet sedan bronsåldern. Gårdsbebyggelsen i Äne är genomgående uppförd under 1800-talets senare hälft och illustrerar den omvandling som skedde i och med skiftesreformerna. Flertalet är uppförda som västsvenska dubbelhus med korsformig plan. Äldre byggnadstyper som enkelstugor och parstugor finns också representerade i Äne. De många och välbevarade ekonomibyggnaderna bidrar också till de stora kulturhistoriska värden som bebyggelsemiljön i Äne har. Landskapets ålderdomliga karaktär innehåller fornlämningar i form av bland annat gravfält, resta stenar, rösen och stensättningar.

Landa och Äne ingår i ett stort område för naturmiljövården som bland annat täcker in Kyllingsån, Säveån och Tånga hed. Vid Kyllingsån och Säveån finns ett varierat och ålderdomligt kulturlandskap med stor förekomst av naturbetesmarker och ädellövskogar. Ett stort antal kulturpräglade naturtyper som ljunghed och åmader hyser hotade växter och djur. Söder om Äne i Kvinnestads socken ligger en mycket vacker ekhage på småkuperad terräng. De centrala delarna av Landa socken i Kyllingsåns, Änskåns och Lillåns omgivningar representerar ett kontinuerligt och i sen tid ålderdomligt bylandskap. Mellan Åby och Stora Landa är kulturlandskapet varierat med åker och äng som omväxlar med björk- eller ekhagar och stenbundna betesmarker. I de slingrande ådalgångarna utbreder sig sidvallsängar och madmarker, i äldre tid högt värderade ägoslag för åslåtter och bete.

Siene faller även under riksintresse för naturmiljövården.